Dom om ränteavdrag: Undantagsregeln ej tillämplig vid verkligt lånebehov

Frågan om avdragsrätt för ränteutgifter på interna lån är, och har länge varit, föremål för både lagstiftarens och domstolarnas intresse. Frågan har gett upphov till omfattande regleringar och rättsliga prövningar. Gränsdragningen mellan affärsmässiga skäl och upplägg som endast tagits fram i syfte att erhålla en skatteförmån, så kallat rent konstlade upplägg eller otillåtet förfarandemissbruk, har varit central. Den 8 maj 2025 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) dom i mål nr 6988-24, där rätten till ränteavdrag enligt undantagsregeln i 24 kap. 18 § inkomstskattelagen (IL) prövades i förhållande till ett internt lån från ett irländskt koncernbolag.

Bakgrund och sakförhållanden 

X AB, ett helägt dotterbolag till Y AB, avser att ta upp ett nytt lån från ett irländskt systerbolag. Lånet ska användas för att finansiera ett externt förvärv av aktier. Lånet ska löpa på marknadsmässiga villkor och ränteinkomsterna kommer att beskattas i Irland med 12,5 procent bolagsskatt. X AB ansökte om förhandsbesked för att få klarhet i om ränteutgifterna på det nya lånet skulle omfattas av undantagsregeln i 24 kap. 18 § IL, som begränsar avdragsrätten för ränteutgifter på skulder till företag i intressegemenskap om skuldförhållandet uteslutande eller så gott som uteslutande uppkommit för att intressegemenskapen ska få en väsentlig skatteförmån.  

Högsta förvaltningsdomstolens bedömning 

HFD fastställde i sin dom Skatterättsnämndens förhandsbesked och konstaterar att ränteutgifterna inte omfattas av undantagsregeln. Domstolen konstaterar inledningsvis att skuldförhållandet, med hänsyn till lånets storlek samt skillnaden i skattesatserna mellan Sverige och Irland, innebär en skatteförmån. Domstolen går därefter vidare och betonar att undantagsregeln är avsedd att träffa rena missbruksfall, där skatteplaneringen är det dominerande eller enda syftet med upplägget. I det aktuella fallet ska lånet användas för ett externt förvärv. Lånet ansågs därför fylla ett verkligt finansieringsbehov och därmed vara affärsmässigt motiverat. Därmed kunde inte skuldförhållandet anses ha uppkommit uteslutande eller så gott som uteslutande för att uppnå en väsentlig skatteförmån.  

Domstolen hänvisar i sin dom till förarbetena (prop. 2017/18:245) och tidigare praxis, där det framgår att det krävs en mycket hög grad av skatteplanering för att undantagsregeln ska bli tillämplig – det räcker med en liten andel affärsmässiga skäl för att upplägget inte ska anses utgöra ett rent missbruksfall.  

Vår kommentar 

Domen är klar och tydligt skriven och bekräftar den restriktiva tillämpningen av undantagsregeln i 24 kap. 18 § IL, som också framkommer i förarbetena till bestämmelsen. För att bestämmelsen ska bli tillämplig krävs att skatteplaneringen är det dominerande eller enda syftet med skuldförhållandet. Det är vidare välkommet med ytterligare praxis som tydliggör bestämmelsens omfattning och särskilt poängterar att de nya reglerna som infördes 2019 avseende avdragsrätt för ränta på koncerninterna lån har ett mer begränsat tillämpningsområde än de regler som gällde tidigare.  

Ett tydliggörande av undantagsregelns begränsade tillämpningsområde är vidare viktigt i ljuset av EU-domstolens dom i X BV-målet hösten 2024 (C‑585/22). Utgången i denna dom innebar att koncerninterna lån utan giltiga kommersiella motiv, endast i syfte att flytta beskattningsbart resultat, ansågs utgöra "rent konstlade upplägg". Detta även fast lånen hade marknadsmässiga villkor. Efter X BV har vi därför sett att Skatteverket i större omfattning har börjat åberopa förfarandemissbruk i rättsprocesser om ränteavdrag.  

Vi har förståelse för Skatteverkets uppdrag att bekämpa skatteflykt och rent konstlade upplägg – men vår förhoppning är att förtydligandet i den här domen gör att ränteavdrag i affärsmässiga transaktioner inte kräver lika omfattande processer för att godkännas framöver. 

För företagen är det fortsatt viktigt att dokumentera de affärsmässiga skälen till interna lån, särskilt när det finns skillnader i beskattning mellan olika länder inom koncernen. 

Vill du ta del av domen? Se Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 6988-24