Dom klargör samband mellan internprissättningsjusteringar och moms

EU-domstolen har den 4 september 2025 meddelat dom i målet Arcomet Towercranes (C-726/23), som avser momshantering vid justering avseende internprissättning. Enligt domstolen skulle den ersättning som betalades i det aktuella målet anses utgöra betalning för tillhandahållna tjänster, då det finns ett direkt samband mellan tillhandahållna tjänster och den ersättning som erlades.

Domstolen slog också fast att skattemyndigheterna kan begära ytterligare dokument utöver fakturan för styrkande av av dragsrätten för ingående moms.

Bakgrund och beslutet från EU-domstolen

Bakgrunden i målet var att det rumänska dotterbolaget, som säljer eller hyr ut kranar, hade tillhandahållits tjänster från sitt belgiska moderbolag avseende bland annat assistans i samband med förhandling av avtal med leverantörer och strategisk rådgivning. Ersättningen till moderbolaget baserades på dotterbolagets resultat och beräknades i enlighet med nettomarginalmetoden, vilket är en metod som regleras i OECD:s riktlinjer för internprissättning. Ersättning för tjänsterna skulle endast utgå om det rumänska dotterbolagets rörelsemarginal översteg 2,74 procent. Om rörelsemarginalen låg inom ett spann om -0,71 till + 2,74 procent skulle moderbolaget inte ersättas för tjänsterna. Om rörelsemarginalen understeg -0,71 procent skulle i stället dotterbolaget utfärda en justeringsfaktura till moderbolaget. 

Frågorna som behandlades vid domstolen var dels om den ersättning som fakturerats till det rumänska dotterbolaget för att det ska uppnå ett visst operativt resultat ska ses som vederlag för de tillhandahållna tjänsterna, dels om skattemyndigheterna kan kräva in dokumentation utöver fakturan för att rätten till momsavdrag ska anses vara styrkt. 

EU-domstolen fann att  den ersättning som det rumänska bolaget betalade till det belgiska bolaget skulle anses utgöra betalning för de tillhandahållna tjänsterna då det finns ett direkt samband mellan de tillhandahållna tjänsterna och den ersättning som erlades av dotterbolaget. Ersättningen omfattades enligt domstolen därmed av moms.  

Enligt EU-domstolen saknade det i detta fall betydelse att storleken på och förekomsten av ersättning är baserad på koncernens avtal om internprissättningsjusteringar. Inte ens om betalningen för tjänsterna går i motsatt riktning bryts sambandet mellan tillhandahållande av tjänster och erläggande av en betalning. Detta måste dock avgöras från fall till fall.   

Avseende den andra frågan konstaterade EU-domstolen att avdragsrätten för ingående moms kräver att köparen ska kunna visa att tjänster har tillhandahållits och att dessa har använts för dennes beskattningsbara transaktioner för att avdragsrätt ska föreligga. Detta innebär att skattemyndigheten har rätt att kräva in andra underlag än fakturan för styrka att tjänsterna verkligen tillhandahållits och att de används för företagets beskattade transaktioner. 

Kommentar 

Domen från EU-domstolen innebär att en ersättning som beräknas utifrån nettomarginalmetoden ska omfattas av momsens tillämpningsområde om det finns ett direkt samband med en tillhandahållen tjänst. Således omfattas även fakturering för internprissättningsjusteringar i de fall ett dotterbolag ska uppnå ett visst rörelseresultat. En bedömning måste dock göras i varje enskilt fall. 

Vår tolkning är att EU-domstolens dom i mångt och mycket ligger i linje med de riktlinjer som Skatteverket tidigare utfärdat på detta område. Det som blir särskilt intressant är dock domstolens uttalande kring att även i det fall det motsatta scenariot hade uppkommit, det vill säga om dotterbolagets resultat varit så lågt att moderbolaget på grund av internprissättningsmodellen fått betala en ersättning till dotterbolaget, bryts inte sambandet. Vad detta innebär för den praktiska hanteringen är svårt att veta.  

Det kan konstateras att omständigheterna i målet inte är helt i linje med hur vi ofta ser att globala koncerner agerar i praktiken. Vanligen finns ett tillhandahållande av varor och tjänster för vilka ersättning utgår. Problemet som uppstår är om en justering som görs i enlighet med internprissättningsregelverket ska påverka priset på dessa, ses som något som inte omfattas av tillämpningsområdet för moms eller ses som ersättning för en ny tjänst. En tolkning skulle kunna vara att EU-domstolen genom sitt uttalande anser att sambandet mellan moderbolaget och dotterbolaget inte bryts i en den situation att moderbolaget måste ersätta dotterbolaget, men det är dotterbolaget som i ett sådant läge blir ersatta för att de tillhandahållit en tjänst i form av att fortsatta bedriva en verksamhet i enlighet med moderbolagets instruktioner.  

Domen betonar vikten av att granska avtal om koncerninterna tillhandahållanden och deras momshantering redan från början. Företag bör säkerställa att deras internprissättningsmodell är ordentligt dokumenterade inte bara för inkomstskattemässiga syften utan även med hänsyn till momsimplikationer. Domen bekräftar dessutom att skattemyndigheter kan kräva dokumentation utöver fakturor för att underbygga momsavdrag, förutsatt att detta är nödvändigt och står i proportion till syftet, det vill säga för att kunna styrka avdragsrätten för ingående moms. Företag bör således säkerställa att de har en robust stödjande dokumentation som tydligt visar både tjänsternas existens och deras användning för beskattningsbara transaktioner. 

Det kan dock konstateras att detta fortsatt är ett område som väcker många frågor och det är för företag mycket svårt att avgöra vad som är en korrekt hantering. Förhoppningsvis kan denna dom ge inspiration till en fortsatt dialog som kan underlätta för att företag att förstå vad som är en korrekt hantering vid beaktande av såväl inkomstskatteregelverk som momsregelverk.