Tax Omnibus: ränteavdrag i förändring?

EU-kommissionen föreslår flera förändringar av reglerna om företagens ränteavdrag. Vi går igenom förslagen, deras praktiska betydelse och förutsättningarna för att de ska antas.

Bakgrund 

Vi har tidigare beskrivit EU-kommissionens så kallade Tax Omnibus-förslag. Syftet är att förenkla EU:s skatteregler, minska företagens administrativa börda och stärka EU:s konkurrenskraft. 

Läs också: EU:s Tax Omnibus – det här behöver du veta 

I denna artikel kommenterar vi de delar som rör företagens ränteavdrag. Kommissionen föreslår ändringar i både direktivet mot skatteundandraganden och ränte- och royaltydirektivet. 

Kommissionen anser att medlemsstaternas många valmöjligheter har lett till ett fragmenterat, komplext och oförutsebart regelverk. Det är mot den bakgrunden som ändringarna ska förstås. 

Vad föreslår kommissionen? 

Förslagen innebär bland annat följande: 

1. Medlemsstaterna ska som huvudregel vara skyldiga att medge avdrag med 30 procent av EBITDA för företag som omfattas av ränteavdragsbegränsningsregeln. 

2. Företag vars EBITDA har minskat med minst 50 procent jämfört med närmast föregående redovisningsperiod ska få fullt avdrag för periodens räntekostnader. Syftet är att motverka att ränteavdragsbegränsningarna i sig förstärker de ekonomiska konsekvenserna av en resultatnedgång. 

3. Förenklingsregeln ska bli obligatorisk, vilket innebär att företag eller företagsgrupper med ett negativt räntenetto på högst 3 miljoner euro ska undantas från ränteavdragsbegränsningsregeln. Beloppsgränsen ska räknas upp årligen med hänsyn till inflationen. 

4. Lånekostnader för vissa försvarsprodukter ska under fem år undantas från ränteavdragsbegränsningsregeln. Undantaget gäller produkter som prioriteras enligt EU:s Safe-förordning och vissa andra försvarsprodukter, förutsatt att den skattskyldige samt relevanta kostnader, tillgångar och intäkter finns inom EU. Motsvarande intäkter ska undantas från EBITDA-beräkningen. 

5. Vid beräkningen av negativt räntenetto ska räntor till oberoende långivare, exempelvis banker, inte räknas med om lånet finansierar företagets egen verksamhet. Ett skäl är att kommissionen anser att risken för skatteundandraganden främst uppkommer mellan närstående företag. Undantaget gäller dock inte om lånet används för vidareutlåning eller kapitaltillskott till ett annat koncernföretag.  

6. Carry forward-regeln och gruppregeln ska bli obligatoriska av förenklingsskäl. Carry forward-regeln gör det möjligt att utnyttja avdragsutrymme över tid. Gruppregeln innebär att ett koncernföretag kan få ett större avdrag om dess skuldsättningsgrad inte överstiger koncernens. Reglerna ska minska risken för att företag med varierande resultat eller kommersiellt motiverad hög belåning missgynnas. 

7. I ränte- och royaltydirektivet föreslås att kravet på minst 25 procents ägande tas bort, så att undantaget från källskatt kan gälla oavsett ägarandel. Samtidigt införs en skyddsregel som innebär att ränteavdrag i vissa fall kan vägras om mottagaren av ränteinkomsten hör hemma utanför EU/EES-området och om ränteinkomsten inte beskattas hos mottagaren. 

Vad händer nu? 

För att förslaget ska antas krävs enhällighet i EU-rådet, det vill säga stöd från samtliga medlemsstater. Europaparlamentet ska konsulteras, men yttrandet är inte bindande. Förslaget är under förhandling i den så kallade Antici-gruppen, som arbetar på en mer övergripande nivå än traditionella tekniska arbetsgrupper och som behandlar samtliga Omnibusförslag.  

I sitt arbetsprogram anger det irländska ordförandeskapet i EU-rådet att avsikten är att föra arbetet framåt men siktar inte på en överenskommelse under 2026. Enligt EU-institutionernas gemensamma färdplan, One Europe, One Market, är målet att nå en överenskommelse senast under fjärde kvartalet 2027. Det är därför rimligt att förvänta sig att förhandlingarna kommer att pågå under lång tid och att det slutliga resultatet, om det antas, kan komma att skilja sig väsentligt från kommissionens förslag.  

Enligt förslaget ska medlemsstaterna införliva direktivet senast den 31 december 2028. De flesta regler ska börja tillämpas den 1 januari 2029. Förenklingsregeln i ränteavdragsbegränsningsregeln ska dock införas stegvis och vara fullt genomförd först 2032. Skyddsregeln mot dubbel icke-beskattning i ränte- och royaltydirektivet föreslås börja tillämpas den 1 januari 2037. 

I Sverige har regeringen skickat direktivförslaget på remiss. Sista svarsdag är den 5 oktober. 

Våra kommentarer 

Vad kan förslagen innebära för svenska företag? 

De föreslagna förändringarna av ränteavdragsbegränsningsreglerna ligger i linje med kommissionens ambition att stärka konkurrenskraften och minska företagens administrativa börda. Särskilt EBITDA-taket om 30 procent, höjningen av förenklingsregelns beloppsgräns samt reglerna om carry forward och gruppundantag bidrar, genom att bli obligatoriska i samtliga medlemsstater, till ett mer enhetligt och förutsebart regelverk inom EU. För kapitalintensiva verksamheter, fastighetskoncerner och företag som är beroende av långfristig skuldfinansiering kan flera av förändringarna innebära välkomna lättnader.  

Det kan konstateras att flera delar av förslaget kan vara fördelaktiga för svenska företag om de antas. Företag med en kraftig tillfällig resultatnedgång föreslås få fullt avdrag för periodens räntekostnader. Det minskar risken för att ett enskilt svagt år leder till en oproportionerlig begränsning av avdraget. 

Även den föreslagna obligatoriska förenklingsregeln skulle innebära en stor förbättring för svenska företag, som enligt nu gällande svenska regler kan dra av räntekostnader upp till 5 miljoner kronor. Ett undantag för negativa räntenetton upp till motsvarande 3 miljoner EUR, som nu föreslås, skulle förenkla tillämpningen avsevärt och den administrativa bördan skulle minska betydligt. En svensk utredning bedömde år 2024 att en höjning av gränsen till 30 miljoner kronor skulle innebära att 30 procent färre bolag skulle träffas av ränteavdragsbegränsningarna samtidigt som en sådan höjning skulle få relativt begränsade statsfinansiella effekter. Den årliga inflationsuppräkningen som föreslås säkerställer dessutom att beloppsgränsen behåller sitt värde över tid. 

Ett intressant förslag är att carry forward-regeln och gruppregeln ska både justeras och bli obligatoriska. Carry forward-regeln minskar risken för att företag med varierande resultat missgynnas. Förslaget innebär också att rätten att rulla vidare negativa räntenetton från tidigare år inte begränsas tidsmässigt. Idag finns en tidsgräns på sex år i Sverige. Gruppregeln, som i nuläget inte finns i Sverige, gör det möjligt att beakta koncernens samlade finansieringssituation. Det kan ge ett mer rättvisande resultat för företag med en kommersiellt motiverad hög belåning samtidigt som företag med varierande resultat i större utsträckning kan tillgodogöra sig sina avdragsmöjligheter.  

Det finns flera viktiga öppna frågor 

Vissa delar behöver analyseras närmare. Undantaget för tredjepartslån framstår vid en första anblick som generöst, men kan få begränsad praktisk betydelse. Ofta är det moderbolaget eller en internbank som lånar externt för hela koncernens räkning, eftersom det normalt ger lägre finansieringskostnader än om varje koncernföretag lånar direkt från en bank.  De upplånade medlen förs sedan vidare genom lån eller kapitaltillskott. Lättnaden gäller då inte för moderbolaget eller internbanken, eftersom banklånet inte finansierar dess egen verksamhet. Samtidigt omfattas det mottagande koncernföretaget av ränteavdragsbegränsningen för räntan på det koncerninterna lånet. För att lättnaden ska få full effekt skulle varje koncernföretag därför behöva låna direkt från en extern långivare, men koncernens sammanlagda finansieringskostnader riskerar att bli högre än vid samordnad extern upplåning. 

Det behöver även klargöras hur ändringar i ränte- och royaltydirektivet skulle genomföras i Sverige. Sverige har i dag ingen källskatt på ränta. Det kan därför bli nödvändigt att införa en regel som i vissa fall nekar ränteavdrag, som huvudregel när långivaren inte hör hemma i ett land i EU/EES-området och inte heller beskattas för ränteinkomsten där. 

Enligt den nuvarande regeringens preliminära ståndpunkt är regeringen positiv till förenklingar som minskar företagens administrativa börda och stärker konkurrenskraften men principiellt emot ökad harmonisering av direkta skatter på EU-nivå. Därför anges att varje ändring måste innebära en faktisk förbättring och vägas mot effekterna på de offentliga finanserna, medlemsstaternas rätt att utforma egna skatteregler och Sveriges internationella åtaganden. 

Den övergripande bilden är att förenklingsagendan har fått ett positivt mottagande på en principiell nivå, men att nationella skatteintressen och budgethänsyn kommer att vara avgörande faktorer i de fortsatta förhandlingarna. Det finns också en oro för att vissa förenklingar kan underlätta sådan skatteplanering som direktivet mot skatteundandraganden och Pelare 2 är avsedda att motverka. Förhandlingarna kommer sannolikt att bli komplexa och politiskt känsliga. Det bör noteras att det är för tidigt att dra slutsatser om förslagens slutliga innehåll eller praktiska effekter för svenska företag. Ett möjligt scenario kan vara att man försöker nå partiella överenskommelser inom vissa delområden innan hela paketet färdigförhandlas. Det finns möjligheter för näringslivet att påverka processen genom att bidra med tekniska analyser, praktiska exempel och data.  

PwC följer lagstiftningsprocessen noga. Kontakta oss gärna för en diskussion om hur förslagen kan påverka er verksamhet och finansiering.