EU-domar ställer krav på helhetssyn på moms och internprissättning

Moms och internprissättning har historiskt i stor utsträckning hanterats separat. En rad nya EU-domar – däribland Weatherford Atlas Gip, Högkullen och Arcomet Towercranes och Stellantis Portugal – tvingar nu fram en helhetssyn.

EU-domstolen har under de senaste åren i snabb takt avkunnat flera avgöranden som tillsammans ger tydligare ramar för hur koncerninterna transaktioner ska bedömas ur både ett moms- och internprissättningsperspektiv. Nedan går vi igenom rättsutvecklingen och våra tankar kring hur företag bör tänka och agera. 

En våg av vägledande avgöranden 

• I målet Weatherford Atlas Gip (C-527/23) nekade rumänska skattemyndigheten avdrag för ingående moms på tjänster förvärvade från koncernbolag, med argumentet att bolaget inte styrkt kopplingen mellan tjänsterna och sin egen ekonomiska verksamhet och att inköpen hade kommit koncernen som helhet till nytta och inte bolaget specifikt. EU-domstolen förtydligade tre punkter i denna dom i) avdragsrätt för allmänna omkostnader föreligger om det finns ett direkt och omedelbart samband med den samlade ekonomiska verksamheten ii) att en tjänst tillhandahålls andra koncernbolag saknar relevans vid bestämmande av avdragsrätt för ingående moms så länge den del av kostnaden som allokerats har åtnjutits av det bolaget och iii) skattemyndighetens nödvändighets och lämplighetsbedömning underkänns eftersom avdragsrätt för ingående moms inte kräver nödvändighet och ekonomisk lönsamhet. 

• I målet Högkullen (C-808/23) bedömdes marknadsvärdet av koncerninterna tjänster tillhandahållna av ett svenskt holdingbolag. Skatteverket omvärderade beskattningsunderlaget enligt en schablonmässigmetod och hävdade att erhållen ersättning understeg marknadsvärdet och att "aktieägarkostnader" borde inkluderas som en del av ett enda sammansatt tillhandahållande. EU-domstolen slog fast att momsdirektivet inte tillåter automatisk behandling av alla tjänster från moderbolag till dotterbolag som ett enda unikt tillhandahållande; varje tjänst kräver en individuell bedömning avseende jämförbara tjänster på öppna marknaden (se artikel nedan). Detta mål understryker behovet av noggrann analys vid fastställande av beskattningsunderlaget för moms och väcker frågor om likvärdigheten mellan "marknadsvärde" ur ett momsperspektiv och armlängdsprincipen ur ett internprissättningsperspektiv.  

  Läs också: HFD-dom: Momsregler för prissättning vid koncerninterna transaktioner 

• Arcomet Towercranes (C-726/23) avsåg ett belgiskt moderbolag inom en koncern som tillhandahöll kommersiella tjänster inom strategi, förhandlingar, teknik och ekonomi till sitt rumänska dotterbolag. Ersättningen beräknades enligt OECD:s nettomarginal metod och den del av dotterbolagets rörelsemarginal som översteg en viss procent fakturerades av moderbolaget. De rumänska myndigheterna klassificerade dessa fakturor som tjänstebetalningar som omfattas av moms enligt omvänd skattskyldighet och nekade avdrag för ingående moms på grund av otillräcklig underliggande dokumentation. EU-domstolen klargjorde att denna typ av internprissättningsjustering utgör vederlag för ett momspliktigt tillhandahållande av tjänster när det finns ett direkt samband mellan tjänst och betalning, och detta gäller även om ersättningen är rörlig, så länge villkoren är förutbestämda med tillräcklig precision. Vidare klargjordes att skattemyndigheten visserligen får kräva kompletterande dokumentation för att styrka avdragsrättens för ingående moms men kan inte neka avdrag enbart på grunden att tjänsterna inte var nödvändiga eller ekonomiskt lönsamma. 

  Läs också: Dom klargör samband mellan internprissättningsjusteringar och moms 

• I målet Stellantis Portugal (C-603/24) bedömdes huruvida kompensation till en portugisisk återförsäljare, avseende kostnader för reparationer, garantier och vägassistans av motorfordon, för att nå en förutbestämd vinstmarginal bör betraktas som tillhandahållanden av reperationstjänster till tillverkarna i momshänseende (se artikel nedan). Domstolen konstaterade att det enda rättsförhållande som framkommit mellan den portugisiska återförsäljaren och tillverkarna var 2004 års internprisavtal, vars syfte var att fastställa internpriser och garantera återförsäljaren en förutbestämd vinstmarginal och inte att återförsäljaren skulle tillhandahålla reparationstjänster mot ersättning. En sådan internprisjustering utgör inte vederlag för ett mervärdesskattepliktigt tillhandahållande av tjänster, såvida det inte föreligger ett rättsförhållande med ömsesidiga åtaganden som skapar ett direkt samband mellan tjänsten och justeringen. Domstolen överlämnade dock åt den nationella domstolen att slutligt bedöma om ett sådant rättsförhållande faktiskt föreligger på grundval av uppgifter som inte ingetts till EU-domstolen. 

  Läs också: Internprissättning och mervärdesskatten – vägledning från EU-rätten 

Stellantis-domen bör läsas i kontrast till Arcomet-domen. I Arcomet ansåg EU-domstolen att internprissättningsjusteringen utgjorde ersättning mot en tjänst eftersom det fanns ett tydligt rättsförhållande och moderbolaget tillhandahöll identifierbara tjänster och ersättningen var direkt kopplad till dessa. I Stellantis saknades ett sådant rättsförhållande; internprisavtalet syftade enbart till att justera vinstmarginalen, utan att definiera motprestationer. Skiljelinjen går alltså vid frågan om det finns ett underliggande rättsförhållande med ömsesidiga åtaganden som skapar ett direkt samband mellan en identifierbar tjänst och ersättning.  

Vad bör företag tänka på? 

Aktuella rättsfall visar att det är av vikt att internprissättningslogik och momshantering samspelar och parternas avsikt kring momshanteringen tydligt framgår av robust dokumentation och avtal. 

Dokumentera logiken bakom varje justering. Internprissättningsavtal bör tydligt beskriva hur variabla priser fungerar, hur justeringar beräknas och varför de görs. Ett väl genomtänkt avtal gör det enklare att argumentera för att en justering är en prisjustering snarare än ersättning för en ny tjänst. Det kan mycket väl vara så att en "prisjustering" faktiskt är en ersättning för en tjänst – men då måste det tydligt framgå av dokumentationen och avtalen. Det kan också vara så att en transaktion faktiskt är något som faller utanför momslagens tillämpningsområde, men då bör det vara klarlagt att det inte finns någon koppling till ett tidigare tillhandahållande eller en ny tjänst. 

Beakta moms redan vid utformningen av interprissättningsmodellen. Företag bör säkerställa att deras internprissättningsmodeller är analyserade och fastställda inte bara ur ett inkomstskatteperspektiv utan även med hänsyn till momsimplikationer. Hur en internprissättningsjustering eller vinstutjämningsmekanism definieras i avtalet kan vara avgörande för om den hanteras som en prisjustering, en ny tjänst eller faller utanför momsens tillämpningsområde.  

Säkerställ robust stödjande dokumentation. EU-domstolen har bekräftat att skattemyndigheter kan kräva dokumentation utöver fakturor för att styrka avdragsrätten för ingående moms. Företag behöver alltså kunna visa både att tjänsterna faktiskt har tillhandahållits och att de använts för en momspliktig verksamhet.  

Granska prissättningen för koncerninterna tjänster vid begränsad avdragsrätt. EU-domstolens och HFD:s efterföljande dom i Högkullen-målet innebär att Skatteverkets schablonartade tillämpning av omvärderingsreglerna underkänns, men utgångspunkten är fortsatt att prissättningen behöver vara marknadsmässig när köpande koncernbolag har begränsad momsavdragsrätt.  

Internprissättningsdokumentation och koncerninterna avtal kan med fördel användas som stöd för att prissättningen är marknadsmässig.  

Koordinera internprissättning, moms och tull i en integrerad strategi. Dessa frågor hanteras ofta separat, både internt och hos myndigheter, men alla delar påverkar varandra. Proaktiva processer behövs för att undvika risker och ta vara på möjligheter exempelvis genom att utforska och dokumentera vilka varor och tjänster som egentligen tillhandahålls, samt att säkerställa att dessa prissätts på ett marknadsmässigt sätt.   

Vad återstår? 

Domarna ger en tydligare ram men flera frågor kvarstår. Det kommer bli spännande att se hur nationella skattemyndigheter kommer att tillämpa Stellantis-domen i praktiken särskilt kring gränsdragningen mellan prisjustering och ersättning mot tjänst. Det är även otydligt hur den motsatta situationen i Arcomet ska hanteras ur ett momsperspektiv till exempel när en distributör går med förlust och principalen ersätter distributören för att garantera förutbestämd vinstmarginal. Även här tror vi att det blir viktigt för koncerner att proaktivt fundera över hur man vill att en sådan ersättning ska klassificeras ur ett momsperspektiv.