Ny HFD-dom: Fortsatt komplexitet och asymmetri för eurobolag

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i ett färskt avgörande tydliggjort de skatterättsliga konsekvenserna för svenska bolag med euro som redovisningsvaluta, särskilt vid hantering av koncerninterna fordringar och skulder. Domen får stor betydelse för euroredovisande koncerner med koncernintern finansiering i euro – och understryker vikten av noggrann planering vid omstruktureringar för att undvika oönskade skatteeffekter.

Bakgrund – asymmetri i beskattning av valutakurseffekter 

Svenska bolag med euro som redovisningsvaluta ska enligt gällande skattelagstiftning beräkna kapitalvinster och kapitalförluster på bland annat eurofordringar i svenska kronor. Detta innebär att om euron stärks i förhållande till den svenska kronan under innehavstiden, beskattas kursuppgången som en kapitalvinst när fordran anses avyttrad. För skulder i euro uppkommer dock ingen motsvarande effekt (eftersom skulder anses tillhöra det så kallade kopplade området), vilket skapar en obalans i en koncerns interna finansiering. Denna asymmetri har länge varit en utmaning för företag som söker effektiva och skattemässigt neutrala lösningar för koncernintern finansiering. 

HFD:s prövning av handlingsalternativ 

I det nu aktuella avgörandet hade ett svenskt moderbolag en fordran i euro på sitt helägda svenska dotterbolag. Båda bolagen hade euro som redovisningsvaluta. Sedan fordrans uppkomst hade euro ökat i värde i förhållande till svenska kronor, med innebörden att en avyttring av fordran skulle ge upphov till en skattepliktig valutakursvinst för moderbolaget på sin fordran, medan ingen avdragsgill valutakursförlust skulle uppkomma för dotterbolaget på sin skuld.  

HFD prövade flera frågor om alternativa åtgärder som koncernen övervägde för att neutralisera skattekonsekvenserna av valutakurseffekterna. 

• Förlängning av fordrans löptid: Till skillnad från Skatterättsnämnden konstaterar HFD att en förlängning av fordrans löptid med tio år – på i övrigt oförändrade villkor – inte utgör en sådan väsentlig förändring i de rättigheter och villkor som gäller för fordran att den ska anses avyttrad. Förfarandet utlöser därför enligt HFD ingen omedelbar beskattning. 
  
  
• Överlåtelse till underpris inom koncernen: Eftersom ett bolag inte kan inneha en fordran på sig själv innebär en överlåtelse av en fordran från en borgenär till en gäldenär att fordran upphör att existera. En överlåtelse av en fordran till underpris från ett moderbolag (borgenär) till ett dotterbolag (gäldenär) utlöser därför enligt HFD beskattning för moderbolaget. Detta eftersom villkoren för att undvika uttagsbeskattning inte är uppfyllda, då det kräver att mottagande företag är skattskyldig för den överförda tillgången omedelbart efter överlåtelsen.  
  
  
• Överlåtelse till ett nybildat bolag med en efterföljande fusion: HFD bekräftar att om moderbolagets fordran överlåts till ett nybildat bolag som därefter fusioneras med dotterbolaget (gäldenär), blir skatteflyktslagen tillämplig eftersom en definitiv skattelättnad uppkommer som strider mot syftet med reglerna om underprisöverlåtelser. Uttagsbeskattning ska därför ske av moderbolaget.   
  
  
• Byte av redovisningsvaluta: Ett byte av redovisningsvaluta från euro till svenska kronor medför inte att valutakurseffekter på fordringar och skulder ska tas upp eller dras av vid beskattningen det år då bytet sker. De bestämmelser som avser att hantera ett byte av redovisningsvaluta (från euro till svenska kronor) ur beskattningssynpunkt reglerar endast hur de ingående skattemässiga balanserna efter bytet ska beräknas. Ett byte av redovisningsvaluta resulterar därför enligt HFD inte i några omedelbara skatteeffekter för vare sig moderbolaget eller dotterbolaget vid tidpunkten för bytet.

Konsekvenser och rekommendation 

Domen visar att möjligheterna att eliminera koncerninterna mellanhavanden i euro utan att realisera skattepliktiga valutakurseffekter är en delikat fråga. Företag med euro som redovisningsvaluta måste vara särskilt uppmärksamma på den skattemässiga (dolda) valutakursexponering som finns på fordringar i euro, och att omstruktureringar kan utlösa beskattning även om de sker inom koncernen. Samtidigt lämnas viss osäkerhet kring alternativa lösningar, vilket ställer höga krav på planering och analys. 

Det bör också noteras att även om HFD bekräftar att ett byte av redovisningsvaluta i sig inte leder till några skattekonsekvenser är det inte detsamma som att alla skattekonsekvenser hänförliga till valutarörelser på fordran undviks. Efter bytet kommer bolaget att ha svenska kronor som redovisningsvaluta och fordran i euro kommer därmed att behandlas som en fordran i utländsk valuta. Utöver att den då kan bli föremål för årlig omvärdering till balansdagens kurs kan även valutakurseffekter fortsatt uppkomma vid en framtida avyttring av fordran. Ett byte av redovisningsvaluta innebär därför inte nödvändigtvis att oönskade latenta skatteeffekter på fordran undviks. 

Vi rekommenderar att företag noggrant kartlägger sina koncerninterna skuldförhållanden och underliggande valutakursexponeringar. Det är avgörande att utvärdera vilka handlingsalternativ som står till buds och vilka skattemässiga konsekvenser dessa kan få, särskilt i ljuset av HFD:s avgörande.  

Kontakta oss för rådgivning 

Vi kan bistå med kartläggning, löpande hantering och omstruktureringar för att hantera dessa typer av valutakurseffekter. Kontakta gärna våra specialister för rådgivning och stöd i dessa frågor.