Lönetransparensdirektivet: Vad tycker remissinstanserna?

I maj 2024 presenterade Statens offentliga utredning (SOU 2024:40) ett förslag för att implementera EU:s Pay Transparency Directive i svensk lag. Direktivet syftar till att främja jämställda löner genom ökad insyn och stärkt skydd mot lönediskriminering. Förslaget har skickats på remiss till myndigheter, organisationer och kommuner för att få deras synpunkter, vilka är avgörande för att bedöma direktivets påverkan på arbetsmarknaden och nödvändiga justeringar. Här sammanfattar vi de främsta åsikterna och de delar av förslaget som har fått mest uppmärksamhet.

De flesta remissinstanser ställer sig bakom syftet med direktivet och utredningen att främja jämställda löner och motverka lönediskriminering. Många lyfter fram att det är en viktig fråga för både individer och samhället. Några remissinstanser, som Lönelotsarna, anser dock att utredningen har haft ett för begränsat uppdrag och att det behövs starkare åtgärder för att åstadkomma verklig förändring.

Samtidigt uttrycker många remissinstanser, särskilt arbetsgivarorganisationer och kommuner, oro för att förslaget innebär en ökad administrativ börda och kostnad, särskilt små och medelstora arbetsgivare. De anser att förslaget kan försvåra den lokala och individuella lönesättningen, som är en del av den svenska arbetsmarknadsmodellen, och att det kan leda till mer konflikter och rättsliga tvister. De efterfrågar mer tydlighet och vägledning i regelverket och mer hänsyn till de olika förutsättningar och behov som finns hos olika arbetsgivare.

Balanserade och välmotiverade förslag

Utredningen har försökt att anpassa direktivets krav till den svenska diskrimineringslagen och med det sagt, göra så få förändringar som möjligt. De flesta remissinstanser anser att utredningen har lämnat balanserade och välmotiverade förslag som uppfyller direktivets miniminivå. Ledarna tillstyrker endast delvis lagförslaget och uttrycker i sitt svar att det krävs tillägg eller förtydliganden. LO tillstyrker samtliga förslag som utredningen föreslagit men med ett antal tillägg. Andra remissinstanser, som Företagarna och Småföretagarnas Riksförbund, motsätter sig helt vissa förslag som de anser innebär en överimplementering av direktivet eller som de anser saknar konsekvensanalys.

Några av de förslag som har fått mest uppmärksamhet och kommentarer är:

• Kravet om att arbetsgivaren ska informera arbetssökande om ingångslön eller löneintervall och kollektivavtalsbestämmelser för den befattning som ska tillsättas, samt förbudet mot att fråga arbetssökande om deras tidigare lön.
  
  Många remissinstanser stödjer detta förslag som ett sätt att skapa mer jämlika förutsättningar för löneförhandlingar. Andra remissinstanser ifrågasätter förslagets effektivitet och menar att det kan skapa problem för arbetsgivare som har individuell lönesättning eller som har svårt att fastställa löneintervall. Man menar att det kan vara relevant att känna till arbetssökandes löneanspråk och lönebakgrund, vilket står i direkt motsats till förslaget från utredningen där denna information faller in under förbudet att fråga arbetssökande om tidigare lön.
  
  
• Kravet på att arbetsgivaren ska informera arbetstagare om löner som tillämpas hos arbetsgivaren, samt på begäran lämna information om arbetstagarens lön och den genomsnittliga lön, uppdelad efter kön, som tillämpas på andra arbetstagare som utför lika eller likvärdigt arbete.
  
  Många remissinstanser stödjer detta förslag som ett sätt att öka transparensen och möjligheten att upptäcka och åtgärda lönediskriminering. Andra remissinstanser uttrycker oro för att förslaget kan leda till integritetskränkningar, missförstånd och missnöje bland arbetstagare. Några remissinstanser lyfter också en oro kring att fastställa vad som ska jämföras som likvärdigt arbete och även faktorer som kan anses utgöra grund för en motiverad och godtagbar löneskillnad. 
  
  
• Kravet på att arbetsgivare som sysselsätter 100 eller fler arbetstagare ska upprätta en skriftlig lönekartläggning varje år och en lönerapport varje eller vart tredje år, samt samverka med arbetstagarföreträdare i arbetet med lönekartläggning, lönerapportering och utformning av kriterier för arbetsvärdering och löneskillnader.
  
  Många remissinstanser stödjer detta förslag som ett sätt att systematisera och följa upp arbetet med jämställda löner och att involvera arbetstagarföreträdare i processen. Andra remissinstanser anser att förslaget är alltför detaljerat och byråkratiskt och att det kan skapa onödiga konflikter och kostnader för arbetsgivare. De anser också att förslaget kan inskränka partsautonomin och de lönesättningsmodeller som parterna har utvecklat.

Sammanfattande kommentar

Utredningen har föreslagit hur direktivet ska implementeras i svensk rätt, med hänsyn till den svenska arbetsmarknadsmodellen och diskrimineringslagen. Förslaget har fått ett blandat mottagande bland remissinstanserna, som har uttryckt både stöd och kritik för olika delar av förslaget.

Det råder enighet om att jämställda löner är en viktig fråga och många remissinstanser ser positivt på direktivets mål att minska lönediskriminering och öka transparensen i lönesättningen. Men det finns en utbredd oro över den ökade administrativa bördan och kostnaderna för arbetsgivarna, särskilt små och medelstora företag. 

Det återstår att se hur regeringen kommer att hantera de synpunkter som har framförts och hur direktivet kommer att påverka lönebildningen och lönesättningen i praktiken.

Läs också: Implementering av EU-direktiv om lönetransparens i svensk lagstiftning