K2 eller K3 i dotterbolagen 2026? Det här behöver ni veta

Många koncerner har en mix av mindre dotterbolag där vissa redovisar enligt K2 och andra enligt K3. Exempelvis har många fastighetskoncerner historiskt valt K2 för sina fastighetsägande dotterbolag. Men från och med räkenskapsår som inleds efter 31 december 2025 kan era val behöva ses över. De nya K2‑reglerna gör att fler företag kan behöva gå över till K3. Här får du en tydlig överblick över vad som gäller och hur du bäst planerar för en hållbar struktur framåt.

Vilka företag i koncernen måste tillämpa K3? 

Att större företag måste använda K3 är inget nytt. Ett företag räknas som större om det två år i rad uppfyller minst två av följande kriterier: 

• minst 50 anställda 
  
  

• balansomslutning om minst 40 miljoner kronor 

• nettoomsättning om minst 80 miljoner kronor. 

Det som är nytt är att även mindre företag i vissa situationer tvingas över från K2 till K3 från och med 2026. Det här gäller om företaget har: 

1. en eller flera utländska filialer 

2. byggnader som genererar minst 75 procent av nettoomsättningen 

3. väsentliga uppskjutna skatteskulder 

4. förvärvat varor eller tjänster mot aktierelaterade ersättningar 

5. emitterat skuldebrev som kan regleras med eget kapitalinstrument 

6. återkommande innehav av kryptotillgångar. 

Dessutom måste alla bostadsrätts- och bostadsföreningar tillämpa K3 från och med 2026. Det finns dock en lättnadsregel för de minsta företagen som har byggnader som genererar minst 75 procent av nettoomsättningen (punkt b ovan) och företag som har väsentliga uppskjutna skatteskulder (punkt c ovan). Lättnadsregeln innebär att företag som träffas av punkterna b och c ovan som uppfyller högst ett av villkoren nedan (två år i rad) även i fortsättningen kan tillämpa K2: 

• 3 anställda  

• 1,5 miljoner i balansomslutning  

• 3 miljoner i nettoomsättning.  

Läs också: Översikt av ändringar i K2 och K3

När fungerar K2 fortfarande bra? 

K2 är framtaget för företag med enkla förhållanden och låg komplexitet. K2 passar ofta företag som har enkel och begränsad verksamhet och har få eller inga anställda. 

En styrka är att regelverket är standardiserat, vilket minskar administrationen. Nackdelen är att den finansiella bilden kan bli svårare att bedöma än med K3 och att möjligheten att göra egna bedömningar och principval är kraftigt begränsad. 

När är K3 ett bättre val – även för mindre företag? 

K3 är mer komplext men också mer flexibelt. Till exempel skiljer sig redovisningen för materiella anläggningstillgångar sig markant från K2 då det i K3 ställs krav på komponentredovisning. Inom K3 finns utrymme för fler bedömningar, men det ställer också högre krav på kompetensen hos den som gör årsredovisningen.  

För koncerner innebär K3 i dotterbolagen ofta att rapporteringen blir mer enhetlig och jämförbar, särskilt om moderbolagets årsredovisning och koncernredovisningen upprättas i enlighet med K3. Det kan också förenkla konsolideringen och skapa bättre beslutsunderlag. Skillnader mellan K3 i juridisk person och i koncernen kan dock fortfarande förekomma, till exempel när det gäller redovisning av finansiell leasing. 

Tre frågor ni kan ställa er när ni väljer regelverk 

1. Behöver vi enhetlighet i koncernens rapportering? 

2. Har vi K2‑företag som faller under de nya tvingande kriterierna? 

3. Hur påverkas kompetensbehovet om dotterbolagen börjar tillämpa K3? 

Sammanfattning 

• K2 är fortsatt ett bra val för enklare, mindre dotterbolag – men dess begränsningar måste vägas mot koncernens behov av kvalitet och insyn. 

• K3 ger flexibilitet och relevans för koncerner som behöver enhetlig rapportering. 

• De nya K2‑reglerna gör att fler företag måste tillämpa K3 – även om de är mindre. 

• Regelverksvalet är ett strategiskt koncernbeslut. 

Här berättar Jenny Lingemark och Lisa Sagström, redovisningsspecialister på PwC om de nya reglerna. 27 minuter.