I torsdags gick Kinadagen av stapeln i Almedalen inför ett fullsatt auditorium. Ämnena som behandlades var mångskiftande – bland annat vart Kinas ekonomi är på väg, utländska bolag i Kina, utbildningssystemet, miljöproblemen och inte minst hur svenska företag kan förhålla sig till utvecklingen i Kina.
Börje Ljunggren, f.d. ambassadör i Kina och Viktoria Li, nuvarande generalkonsul i Shanghai, inledde dagens seminarium. Den senaste tiden har det spekulerats mycket i huruvida Kina kommer att nå sitt tillväxtmål på 7.5%, men Klas Eklund, Seniorekonom på SEB, påminde oss om att en årlig tillväxt på 7% fortfarande fördubblar BNP på ca 10 år. Nu när regeringen börjar fokusera på fler mål än enbart ekonomisk tillväxt kommer de troligen att nöja sig med 7% eller till och med 6.5% i praktiken, särskilt om man ser till riskerna inom t.ex. fastighetssektorn. Hans översikt över reformpaketet som börjar gälla i år tog bl.a. upp de finansiella reformerna, som lättnader i valutareglering på sikt och liberaliseringen av räntesättningen. Det finns ingen fastslagen plan för när RMB:n blir en global handelsvaluta – men Klas betonade att när det väl händer, behöver det inte automatiskt innebära att den blir fullt konvertibel för det.
Så hur kommer då Kinas ekonomi att utvecklas och hur påverkas de utländska bolagen?
“Partiet har påpekat att marknadskrafter ska spela en avgörande roll – men de säger själva att de nu är ute på djupt vatten för ingen, inte ens Kina, vet hur detta kommer bli”, säger Mats Harborn, Executive Director för Scania i Kina.
”Nu skiftar Kina fokus från kvantitet – dvs. tillväxt – till kvalitet, från att stödja industrin till att fokusera på konsumentintressen, och EU ses som en strategisk partner i detta. När Xi Jinping åkte på sin Europaresa i mars gav han en tydlig signal om de reformer som behöver genomföras, nu när EU är Kinas största handelspartner: I år startade t.ex. förhandlingarna om ett bilateralt handelsavtal som omfattar såväl ökat investeringsskydd som mer effektiva konfliktlösningsmekanismer.
Det är ingen lätt roll för staten – å ena sidan måste man ta ett steg tillbaka och låta marknadskrafterna jobba på egen hand, å andra sidan måste man upprätta ett regelverk som främjar marknadskonkurrens, och man får helt enkelt pröva sig fram.
På kort sikt kommer detta leda till turbulens: staten kommer att tillåta fler företag att gå i konkurs, ökade konsolideringar och regleringar som minskar den massiva överkapaciteten i landet. De närmsta 3-5 åren får vi skruva ner tillväxtförväntningarna, men vi utländska bolag borde snarare fundera över hur vi kan påverka och förbättra regelverket på längre sikt.”
Och som Klas Eklund påpekade: med den dynamiska utveckling som har skett de senaste 30 åren i Kina, möter utländska bolag en helt annan kostnads- och konkurrenssituation idag än för 20 år sedan, när Kina kunde erbjuda första världens infrastruktur i kombination med tredje världens löner.
Kommentarer