Högsta domstolen tydliggör reglerna om låneförbud

Att låna pengar från sitt eget aktiebolag är inte tillåtet. Högsta domstolen har nu genom ett avgörande klarlagt att de aktiebolagsrättsliga låneförbudsreglerna bör tolkas med viss restriktivitet och har förtydligat vad ett penninglån är. Läs om fallet som ledde till bedömningen och ta del av hela avgörandet här.

Huvudägaren i ett aktiebolag begärde en “extra utdelning” om ca 1,1 miljon kronor, som kort därefter utbetalades och bokfördes som en fordran på huvudägaren. Huvudägaren åtalades för brott mot det så kallade låneförbudet enligt aktiebolagslagen. Åklagaren menade att utbetalningen utgjorde ett penninglån, som i princip inte får lämnas till en aktieägare. Högsta domstolen har nu ogillat åtalet, utbetalningen till aktieägaren var inte ett penninglån i aktiebolagens mening och i samband därmed tydliggjort innebörden i begreppet “penninglån”.

Läs också: Låna pengar av ditt aktiebolag - därför är det förbjudet!

Bakgrund till fallet

Huvudägaren ägde 95 procent av aktierna i bolaget vid tidpunkten för utbetalningen. Utbetalningen hade föregåtts av kontakter mellan huvudägaren och bolagets ekonomichef, där huvudägaren i ett e-postmeddelande begärde en “extra utdelning” om ca 1,1 miljon kronor. Något formellt beslut om vinstutdelning fattades inte i samband med utbetalningen och det förekom inte heller något samråd med minoritetsägaren i bolaget. Beloppet betalades ut och bokfördes av ekonomichefen som en fordran på huvudägaren.

Först nio månader senare fattades ett formellt beslut om vinstutdelning, då med ett belopp om närmare 3 miljoner kronor. Huvudägarens andel betalades ut i sin helhet, utan avdrag för den tidigare utbetalningen om 1,1 miljoner kronor. En kort tid efter utbetalningen betalade dock huvudägaren in motsvarande belopp till bolaget.

Begreppet “penninglån”

Högsta domstolen konstaterar att begreppet “penninglån” enligt låneförbudsreglerna bör tolkas med viss restriktivitet mot bakgrund av att förbudet är straffrättsligt sanktionerat. Domstolen framhåller att en transaktion, för att falla in under begreppet “penninglån”, måste ha grunddragen hos det som enligt allmänt juridiskt språkbruk utgör en försträckning av betalningsmedel. Det ska vara fråga om ett uttryckligt eller konkludent avtal mellan bolaget och den närstående och att transaktionen innebär ett tillhandahållande av pengar eller något annat betalningsmedel. Det måste vidare vara förutsatt att den närstående ska betala tillbaka beloppet eller, i vart fall, avräkna beloppet mot senare fordringar på bolaget.

Vid bedömningen av om en transaktion utgör en försträckning i det enskilda fallet kan flera faktorer vara av betydelse, såsom omständigheterna kring transaktionen, vilka villkor som gäller för denna och hur den bokförs. Även vad som har kommit fram om parternas avsikter måste vägas in. Om det exempelvis står klart att någon återbetalning eller avräkning inte varit förutsatt, kan transaktionen inte bedömas som ett penninglån.

Bedömningen i detta fall

Högsta domstolen konstaterar att utbetalningen om 1,1 miljon kronor inte föregåtts av något beslut om vinstutdelning enligt 18 kap. aktiebolagslagen. Då det inte hade inhämtats något samtycke från minoritetsägaren i bolaget, så utgjorde utbetalningen inte en laglig vinstutdelning utan snarare en olaglig värdeöverföring. Omständigheterna i fallet gav emellertid inte något betydande stöd för att det fanns en låneavsikt. Utbetalningen framstod istället som ett förskott på vinstutdelning, avsedd att formaliseras senare. Ett sådant förskott kan visserligen utgöra ett förtäckt penninglån, om det inte finns tillräckligt underlag för att bedöma om utdelning kommer att kunna ske. I detta fall fanns det emellertid utredning som gav stöd för att bolaget hade kunnat besluta om en utdelning motsvarande det utbetalade beloppet. Vid en samlad bedömning ansågs utbetalningen därmed inte utgöra ett penninglån.

Sammanfattningsvis har Högsta domstolen genom avgörandet klarlagt att de aktiebolagsrättsliga låneförbudsreglerna bör tolkas med viss restriktivitet och att det i princip krävs att låneavsikt föreligger, samt tydliggjort att olagliga värdeöverföringar inte nödvändigtvis innebär att ett förbjudet lån föreligger. Det står även klart att bedömningen av begreppet “penninglån” i mångt och mycket tar sikte på omständigheterna i det enskilda fallet. Avgörandet bidrar förhoppningsvis till en mer nyanserad bedömning av de bolagsrättsliga låneförbudsreglerna. I sammanhanget kan nämnas att domen inte uttryckligen berör de skatterättsliga låneförbudsreglerna och att det därmed inte är uteslutet att bedömningen kan skilja sig åt vid tillämpningen av dessa.

Läs avgörandet i dess helhet (pdf) 

Kontakta oss för rådgivning eller om du har några frågor om låneförbudsreglerna.