Lärdomar från de första CSRD-rapporterna

Införandet av CSRD utgör den största förändringen på flera år kopplat till bolagsrapportering inom EU. Sedan årsskiftet har över 250 europeiska företag publicerat hållbarhetsredovisningar enligt EU:s direktiv för hållbarhetsrapportering (CSRD) och många fler publiceringar kommer över tid. De nya hållbarhetsrapporterna utgår från ESRS och täcker en rad ämnen inklusive klimatpåverkan, arbetsförhållanden och affärsetik.

PwC har gjort en analys av de första 100 publicerade rapporterna och det är tydligt att många bolag fortfarande tampas med att tolka och applicera det nya direktivet som är tänkt att öka jämförbarheten mellan olika företag. Bland annat varierar längden av rapporterna från 30 till över 300 sidor. Även omfattningen av antalet områden kopplat till hållbarhetsrelaterad påverkan, risker och möjligheter varierar. Vissa bolag redovisade färre än 15 områden medan andra redovisade över 80 stycken. Viss variation mellan olika bolag är att förvänta givet skillnader i komplexitet och sektorer, men den stora variationen och brist på gemensam praxis belyser utmaningar för intressenter att jämföra rapporter.

Slutsatser från den första vågen av CSRD-rapporter

Samtidigt som allt fler bolag släpper hållbarhetsrapporter enligt CSRD sker det stora förändringar i den regulatoriska miljön kopplat till hållbarhetsrapportering. I februari 2025 presenterades Omnibusförslagen från Europeiska kommissionen. Syftet är att förenkla hållbarhetsregleringarna och öka EU-företagens konkurrenskraft. Även om utfallet av Omnibuspaketet i viss mån är oklart kan vi dra några slutsatser från den första vågen av CSRD-rapporter:

1. Frivillig rapportering: Nästan 90 procent av de granskade rapporterna kommer från företag i fem europeiska länder, inklusive Tyskland, Spanien och Nederländerna, som ännu inte juridiskt har antagit CSRD. Dessa företag rapporterade således frivilligt, drivna av intressenternas krav på förbättrad hållbarhetstransparens snarare än juridiska skyldigheter. Detta illustrerar syftet med CSRD där rapporteringen tjänar som ett verktyg för att hjälpa intressenter att förstå samspelet mellan hållbarhet och värdeskapande, snarare än ett självändamål i sig.  

2. Dubbel väsentlighetsanalys: Samtliga av de undersökta bolagen hade genomfört en dubbel väsentlighetsanalys, men det fanns en stor variation i hur de utfört och redovisat sina bedömningar. De flesta bolagen har interagerat med interna intressenter, men få bolag hade involverat externa intressenter i processen. Samtidigt rådde det stora skillnader mellan hur bolagen valde att förklara varför vissa hållbarhetsområden inte klassats som väsentliga och utelämnats ur rapporteringen. Även om rapporteringsstandarderna inte kräver denna typ av förklaring (förutom i relation till E1) kan det vara användbar information för läsare.
   
   
3. Påverkan, risker och möjligheter (IRO:s): Cirka hälften av de granskade rapporterna täckte mellan 20 och 50 IRO:s. Som noterats ovan, fanns det en stor spridning på båda sidor om detta intervall. Vi såg också en mängd olika tillvägagångssätt för hur IRO:s presenteras, vilket gjorde det svårare att jämföra rapporter. Användningen av tabeller som kopplade ihop relevanta ämnen med IRO:s var dock en aspekt som tydligt underlättade förståelsen för läsaren. 
   
   
4. Klimatförändringar: Nästan alla företag inkluderade klimatförändringar som ett relevant rapporteringsämne. Bland dessa bolag hade cirka 75 procent inkluderat netto-noll mål för utsläpp och nästan lika många beskrev deras omställningsplaner. Det ska dock noteras att det rådde oklarheter kring ifall de angivna klimatmålen var i linje med Paris-avtalet eller ej. För de flesta företagen utgör Scope-3 de största utsläppen där de undersökta företagen rapporterade på cirka hälften av de 15 utsläppskategorierna inom Scope-3. De vanligast förekommande kategorierna var inköpta varor och tjänster och affärsresor, även om stora skillnader noterades mellan olika branscher.
   
   
5. Tredjepartsgranskning: CSRD kräver oberoende tredjepartsgranskning av hållbarhetsrapporter i form av översiktlig granskning. Vissa företag har gått längre genom att genomföra revision av särskilda KPI:er till exempel kopplat till GHG-utsläpp och personaldata. Samtidigt som bolag efterfrågat olika grad av granskning och revision av hållbarhetsrapporten har revisorer belyst svårigheter att bedöma processen för den dubbla väsentlighetsanalysen liksom den höga graden av osäkerhet kopplat till kvantitativa mätetal. Detta innebär fortsatta utmaningar i att jämföra hållbarhetsinformation både mellan bolag och över tid.

Sammanfattningsvis indikerar den första vågen av CSRD-rapporter att bolagen tagit de första stegen mot en mer robust och enhetlig hållbarhetsrapportering inom EU, även om de fortfarande är en bit kvar. Bolag utvecklar fortfarande nya system, kompetenser och praxis och samtidigt kan centrala delar av regleringarna komma att ändras som resultat av Omnibuspaketet. Även om framtiden är kantad av ovisshet och utvecklingen blir allt annat än rak så är bollen i rullning där bolagen förväntas fortsätta sin resa framåt.