EU-parlamentet har antagit nya regler om biobränslen

Gränser för hur mycket biobränsle som får tillverkas av odlade grödor och omställning till alternativa källor som avfall, restprodukter och alger är delar i de nya regler om biobränslen som EU-parlamentet antagit. Förslagen kommer att få genomslag vid beskattningen av biobränslen.

Reglerna har förhandlats fram mellan EU-ländernas ministerråd och parlamentet. Initialt var högre mål satta, vilka har blockerats av bland annat minoriteter i ministerrådet. Det blev exempelvis inte några bindande krav på att avancerade biodrivmedel eller att ILUC-faktorer ska vara styrande fram till dess att vissa underliggande direktiv löper ut år 2020. Syftet med reglerna är att minska utsläppen av växthusgaser orsakade av att jordbruksmark används för att odla biobränslegrödor.

Enligt nuvarande regelverk måste EU-länderna se till att förnyelsebar energi står för minst tio procent av energiförbrukningen inom transportsektorn år 2020. De nya reglerna innebär bland annat följande.

• Första generationens biobränslen (från grödor som odlas på jordbruksmark) får utgöra högst sju procent av den slutgiltiga energiförbrukningen inom transportsektorn år 2020.
• Drivmedelsleverantörerna måste rapportera in till EU-länderna och EU-kommissionen om hur mycket extra utsläpp som orsakas av att man slutar odla livsmedel och i stället odlar biobränslegrödor, ett fenomen kallat "indirekta ändringar av markanvändningen" – ILUC (indirect land-use change).
• EU-kommissionen ska sedan rapportera och offentliggöra uppgifter om ILUC-relaterade utsläpp.
• Därefter ska kommissionen återrapportera till parlamentet och ministerrådet om ILUC-utsläpp bör räknas in i nuvarande hållbarhetskriterier.

EU-länderna måste införa nationella mål, senast 18 månader efter det att direktivet trätt i kraft, för andra generationens biobränslen, det vill säga de som har tillverkats från vissa sorters avfall och restprodukter liksom nya källor, som alger. EU-länderna har till 2017 på sig att implementera regelverket i nationell lagstiftning.

Som första generationens biobränslen anses bland annat biobränslen tillverkade av majs, sockerrör eller raps. Andra generationens biobränslen tillverkas av bland annat avfall, restprodukter eller alger.

EU anser att jordbruksmark som används för att producera biobränslegrödor kan minska den tillgängliga ytan för odling av livsmedel. Detta i sin tur ökar trycket att frigöra mer mark för att odla mer mat - en process som kallas indirekt ändring av markanvändningen (ILUC), vilket kan innebära utsläpp av växthusgaser.

Sannolikt behöver även reglerna som definierar vad som energiskattemässigt är att anse som biomassa och i nästa led ett biobränsle en översyn.